sanning, centralt filosofiskt begrepp.

analytisk sanning, enligt Kants terminologi en sanning som beror på att predikatet redan ingår i subjektets begrepp.

dubbel sanning, beteckning från medeltiden för teorin att det finns två typer eller nivåer av sanning, en rationell eller filosofisk, som vi kan nå fram till av egen kraft (genom det mänskliga förnuftet), och en religiös, som vi når endast via den gudomliga uppenbarelsen.

sanningsförsäkran, den särskilda försäkran om att tala sanning som en part i ett tvistemål kan avlägga inför ett förhör som sker i bevissyfte.

Sanningens evangelium, latin Evangelium veritatis, gnostisk skrift från andra århundradet, återfunnen 1945 bland de koptiska Nag Hammadiskrifterna.

sanningsvärde, gemensam benämning på sanning och falskhet, vilka i klassisk satslogik förutsätts vara de två möjliga värden som en sats kan anta; i flervärdig logik införs flera värden som en sats kan anta.

sann`ing subst. ~en ~ar ORDLED: sann-ing-en

Galilei, Galileo, född 15 februari 1564, död 8 januari 1642, italiensk naturforskare, son till Vincenzo Galilei.

dharma, pali dhamma, är i all indisk kultur en central term för den moraliska lagen, speciellt de religiösa lärorna och de regler man skall följa.

åttafaldiga vägen är en del av de fyra ädla sanningarna inom den buddistiska läran.